Renata:  – Jag kunde inte avvisa kärleken som omslöt mig 

– Jag hade ingen kunskap om Gud. Jag trodde att jag visste vem han var genom bilden jag byggt upp i mitt huvud. En bild som inte motsvarade den sanna bilden av Gud. 

Kontakt med kristna 

Vid millenniumskiftet träffade Renata Arild, en norsk basist som talade helt öppet om sin tro och relation till Gud. I början av relationen blev det mycket prat om Gud. 

– Jag blev förvånad och fascinerad över att han talade i tungor, men det erkände jag inte. Detta var något jag inte förstod, och något som förvånade mig var att varje gång vi träffades kunde han svara på min fråga direkt från Bibeln. 

Hon kunde inte förstå hur det var möjligt för honom att veta exakt vilken fråga hon skulle ställa, och att han varje gång svarade med ett perfekt svar från Bibeln. 

– Det var ett stort mysterium för mig. Jag fick senare reda på att han bad länge innan han träffade mig. Den helige Ande ledde honom, helt enkelt. 

Medan Renata fortfarande var ateist fick hon en inbjudan till ett bönemöte. Hon blev nyfiken men hade ett villkor. Ingen skulle fråga om de fick be för henne. Hon ville bara vara observatör. 

– Det var bara tre personer i gruppen, jag satte mig i soffan och sa ingenting. När de började be både med ord som jag förstod och i tungor satt jag tyst. 

Efter en stund började Renata känna något som liknade värme. Hon kunde inte identifiera vad det var, men långsamt omslöt det henne. Det var inte bara värme, utan acceptans, kärlek och omsorg som var så ren och kompromisslös, utan falskhet eller hyckleri. Hon inte kunde avvisa det. 

– Det tog fullständigt över och jag började gråta; upplevelsen var inte av den här världen. Känslan av frihet, kärlek och acceptans gick inte att jämföra med något annat. 

Efteråt skämdes Renata och kunde inte sätta ord på det som hänt. Först senare förstod hon att hon upplevt ett möte med Gud. 

Ny inuti 

– Sedan tog jag ett beslut. Jag var inte helt övertygad, men jag tog beslutet att acceptera Jesus som min frälsare. Det var en oförglömlig dag när jag med min mun bekände att jag tar emot Jesus som min frälsare. Jag blev ny inuti. Allt var nytt och fläckfritt. 

Då förstod Renata betydelsen av det Bibeln säger: ” Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit” (2 Kor 5:17). En ny värld öppnade sig för henne som hon inte hade en aning om. 

Några år efter att Renata blivit frälst, 2006, upptäckte hon ett märke på huden och gick till en privatläkare för att ta bort det. Läkaren gjorde som man gör med alla sådana behandlingar: han skickade ett prov av det borttagna märket för analys. 

– Efter en kort tid fick jag ett samtal från min kirurg, som berättade att de fått svar på proverna. Till min förvåning ville läkaren inte informera mig om testresultaten via telefon, utan bad mig omedelbart komma till mottagningen. 

Allvarligt sjuk 

Läkaren informerade henne om att det var hudcancer, malignt melanom i ett långt framskridet stadium. Hon behövde opereras direkt, allt var redan förberett på sjukhuset. 

– Efter besöket hos läkaren förstod jag att saken var mycket allvarlig. De första tre dagarna var det svårt att koncentrera sig på någonting. Jag kände som att jag var i ett vakuum, jag visste inte hur jag skulle ta mig ut. 

Renata började då reflektera över sin tro och kom ihåg orden i Jesaja: 

"Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade” (Jesaja 53:5). 

– Desperat bestämde jag att dessa ord skulle vara ljuset för mig. De gav hopp, jag ville leva, inte dö. På sjukhuset fick jag veta att läkarna trodde att jag bara hade tre månader kvar att leva. Cancern var långt framskriden. 

Orden från Psalm 27 blev levande för henne. 

”Herren är mitt ljus och min frälsning, för vem skulle jag frukta? Herren är mitt försvar, för vem skulle jag vara rädd? När de onda kommer emot mig och vill uppsluka mig, mina motståndare och fiender, då skall de själva stappla och falla. Om en här belägrar mig fruktar ej mitt hjärta. Om krig bryter ut mot mig är jag ändå trygg.” 

– Cancer åt upp mina celler, jag var desperat, men jag höll fast vid dessa ord som en drunknande man vid ett sugrör. Jag bestämde att varje ord som kom ut ur min mun skulle vara i linje med Guds ord. 

Kontroversiellt beslut 

På sjukhuset gick läkarna morgonrundor. De gick fram till varje patient och frågade om sjukdomen och hur de mådde. När de närmade sig Renata hade hon bestämt sig för att inte säga något. 

– Patienterna på avdelningen tyckte nog att jag var arrogant eftersom jag inte följde normerna som gällde. 

Renata bestämde sig för att inte berätta för sin mamma att hon låg på sjukhuset och var opererad för cancer. Det låter kontroversiellt, men hon gjorde detta av en anledning. 

– Min mamma, som jag älskade väldigt mycket, såg alltid det värsta scenariot i allt. Om jag berättade för henne så skulle negativa ord komma över mig och det orkade inte jag. Det låter själviskt, men situationen tvingade mig till ett så svårt beslut. 

För Renata var det en viktig strid att upprätthålla ett tal som var hundra procent i linje med Guds ord. Under vistelsen på sjukhuset märkte läkaren att Renata alltid var positiv. Han bestämde sig för att konfrontera henne med verkligheten, han trodde inte att hon förstod sitt tillstånd. Det fanns inte något för henne att vara glad för, menade han. 

– Han var en bra onkolog, men han förstod inte grunderna i tron på Guds ord. 

Efter operationen fick Renata veta att det är standard som efterbehandling att gå igenom cellgifter och strålbehandling. 

– Jag sa att jag inte skulle behöva någon terapi efter operationen, att jag tror att jag är frisk då. De andra patienterna tyckte nog att jag var helt oansvarig. 

Bakslag och seger 

Efter operationen gjorde läkarna en biopsi. Tester visade att cancern hade spridit sig till alla områden i lymfsystemet, det värsta scenariot hade bekräftats. 

– Detta var ytterligare ett test för mig att inte avvika från den smala väg jag hade valt. 

Läkarna diskuterade vilken terapi jag skulle få och gjorde ytterligare tester för att fatta ett slutgiltigt beslut. Men då kom vändningen och Gud visade vad hans löfte betyder. 

Renata hade inte tvekat, istället hade hon överlämnat all rädsla, osäkerhet, depression och död till honom. Det var Gud som vände allt till seger, konstaterar hon. 

De andra testerna kunde inte upptäcka någon cancer i min kropp. Läkarna kunde inte förstå vad som hade hänt. De var rädda för att låta mig lämna sjukhuset utan cellgifter eller strålbehandling efter en så stor operation. 

Läkarna bestämde sig då för att skicka Renata till Warszawa och den bästa onkologen i Polen. 

– Efter att ha undersökt mig konstaterade han otvetydigt att jag inte hade cancer. Från att jag fick besked från läkaren att jag hade cancer tills jag fick besked från läkaren i Warszawa att jag var helt frisk, gick det exakt tre månader. Det var så länge läkarna trodde jag hade kvar att leva. Men Gud är exakt i sina löften. Han ändrade en dödsdom för livets mirakel, säger Renata.